Det första Matt Hazard spelet höll inte hela vägen ut för att få en riktigt bra betyg, men humorn satt ofta på rätt ställe och det bjöds på en hel del skratt. Spelbranschen har rätt få exempel på humoristiska spel och första Matt Hazard var ett bra försök som jag hade en del roligt med. Nu kommer alltså ännu ett spel med den före detta superhjälten och denna gång bjuds det på 2d röj. Eventuellt co-op innehåll känner jag inte till om nu, men återkommer om det släpps mer info. Spelet börjar med att släppa en urskön trailer iaf, kolla bara:
/Haddock
Filed under: Retro
Ibland får jag för mig att skapa ”att göra listor”, jag är rätt dukig på göra sånna listor på jobbet och även när det kommer till vilka spel jag ska spela. Turtles till NES har varit på en sån lista sen jag var liten och ägde spelet till 8-bitarn. Men spelet var ju svinigt svårt och det fanns en speciell vattenbana som bara var för dryg. Därför är det här spelet med på listan om svåra spel, som jag skrivit om här, det är ingen inbördes rankning på listan utan jag fyller bara på lite nu och då.
Nu på lite äldre dar tänkte jag försöka beta av det här spelet på listan, därför la jag in en emulator på DSen där det finns möjlighet att spara och spola tillbaka tiden. Yberfusk jag vet, men har varken motivation, tid eller lust att ge det här spelet något mer av min själ än det redan tagit när jag var ung. Klarade igår vattenbanan och den är ju riktigt svår, hur någon har hunnit desarmera alla bomber innan tid går ut har varit duktig ska jag säga. Efter jag till slut klarat det så resulterade det i att jag offrat en turtles, trots x antal tillbakaspolningar. Fortsatte sedan spela, men bestämde mig efter antal frustrationer på idiotiska design av hopp och annat otyg att det var dags att släcka ned lampan. Turtles till NES platsar lätt på listan över svåra spel, men varför gör man ett sånt svårt spel när målgruppen förmodligen var barn? Finns säkert något japanska tvspelsmonster till 9åring som klarat spelet, men det känns som de missat hela grejen med spelet.
Har inte varit så aktiv tackvare att jag är mitt inne i en flytt. Men saker och ting ska vara på plats i veckan, så då kommer någon post. Har även spelade en del Scribblenaut när jag suttit på jobbet. Fantastiskt spel, men jag återkommer om det!
Tänker tillbaka när jag var liten och spelade tv-spel i slutet av 80-talet och mina föräldrar hade varit snäll och köpt ett dyrt NES spel som jag fått i julklapp/födelsedagspresent. Målet då var ju självklart att ”varva” spelet så man kunde stoltsera om någon frågade. Men hur många NES spel bjöd inte på en djävulsk brutal svårighetsgrad? Idag är ju spelaren bortskämd med både sparfunktion, oändligt med continue, spelguider och fusk på nätet, checkpoints, forum etc. Visst det fanns sparfunktion för i tiden med, men det var på några få utvalda spel som tex. Zelda. Visst säger några det var inga problem att skriva ned en kod och för det mesta var det korta koder men allt för ofta, stora å små bokstäver och en massa rappel.
Ett exempel: Kid Icarus: 0000mu w0K200 O3G00H I100s5.
Hade man tur så kunde ju det eventuellt komma upp någon hjälp till ett spel i Nintendomagasinet, 
där fanns det även en sida med Tips & Trix och Pro´corner som kunde ge hjälp på traven, men ofta fick man söka hjälp på rasten på skolgården. Spelguider existerade mer eller mindre inte alls, ingen hade ens hört talas om ordet walktrough förmodligen. Som tur var Bergsala bussiga att supporta tröstlösa spelare med sina hjälplinjer, dit man kunde ringa och få lite hjälp på traven. Det fanns även vissa spel som var generösa med continues men allt för ofta var det väldigt snålt även på den fronten, om det ens fanns continue. Mega Man var ett av de spel som var före sin tid på många sätt, de använde sig av checkpoints på banorna och hade du klarat ända till bossen och dog där, så slapp du börja om från början av banan, något som är mer eller mindre standard idag.
Men många med mig håller säkert med om att det är så mycket roligare att klara spelet utan att be om hjälp, fuska och när det är utmaning, men vissa gamla NES spel gav oss ibland ingen annan möjlighet än att (försöka) söka hjälp. Skulle det vara lika mycket utmaning i spelen idag så skulle jag nog inte alltid orka spela speciellt länge, svårt att säga vad det exakt beror på men det finns heller inte lika mycket tid att lägga ned på tvspel och tålamodet existerar ibland inte alls. Men det är ju självklart skillnad om spelet verkligen är på topp då är det ju enklare att motivera sig och fortsätta och försöka igen.
En anledning till att spelen idag inte är lika svåra kan ju också bero på att dagens spel är så mycket längre, rent spelmässigt. Det är egentligen inte konstigt, när budgeten för spelen ibland är enorma och det jobbar flera hundra personer på ett och samma spel. Under tex. NES generationen kompenserades säkert den ofta rätt begränsade spellängden med rejäl svårighet istället. En annan orsak till att spel överlag är mer lättspelade är nog att spelföretagen mer och mer riktar sig till de stora massorna snarare än till corespelarna, se bara på Wii hur mycket framgång den konsolen haft, pick up and play fungerar väldigt bra. Ett exempel på mer old school är Ninja Gaiden till XBOX som 
släpptes för några år sedan, många spelare lämnade förtvivlat tillbaka spelet för att det var för svårt. Ett av Nintendos senaste patent är möjligheten att spelet spelar själv de passager spelaren inte själv klarar av, en slags walktrough direkt i spelet. Det låter otroligt lamt och tråkigt men kan säkert bli en dundersuccé som allt annat Nintendo släpper ifrån sig. Det är alltså lite nya tider när det kommer till checkpoints, sparmöjligheter, svårighetsgrad och continue och tur är väl det på ett sätt. Det som är bra är att det fortfarande ofta finns möjlighet att ställa in Hard, extrem etc. Spelen idag når en bredare målgrupp vilket måste ses som fördel. Nedan kan ni se det första spelet på en kommande lista över svåra spel, sen är tanken att det då och då ska komma upp något nytt spel på bloggen som också är svårt.
Rygar (NES)
Ett spel som det skrev mycket om i Nintendomagasinets frågespalter och som fick Bergsalas hjälplinjer att gå varma. Slutbossen Ligar var enormt elak, efter varje misslyckat försök var det bara att ägna minst en halvtimme åt att levla upp sin karaktär igen. Sparfunktion eller koder fanns naturligtvis heller inte vilket resulterade i att folk lämnade på sina NES i dagar/veckor och försökte gång på gång. Rygar har även släpps till PS2, har inte spelat det, men det har förhoppningsvis lägre svårighetsgrad.
/Haddock
Spana in den här videon som Johnny Chung Lee gjort så förstår ni vad jag menar:
Det kan gå att göra rätt fräcka grejer med den tekniken helt klart, sen måste ju spelutvecklarna komma roliga idéer oxå visst är det så. Men med rätt enkla medel så känns det som det finns möjlighet att göra något nytt och spännande. Det ryktas om att Grand Turismo5 kommer att stödja tekniken genom att du kan titta fritt inne i bilen, tex. ned på växelspaken etc. Vill ni besöka Jonny Chung Lees hemsida kan ni göra det här
Så där ja, då var höstens första spelkväll avklarad med Lethe. Blev en kväll fylld med framförallt Gears of War 2, vi testade också Terminator Salvation och hann med några omgångar i Worms: Open Warfare2 till DS. GOW2 tyckte vi var läge att försöka köra igenom nu, ingen av oss har spelat det i någon större utsträckning förut, men efter vi klarat 1an så känns det som en nödvändighet att spela igenom 2an. Vi hann igenom en hel del uppdrag under de timmar vi spelade och spelet är definitivt underhållande. Testade även Horde läget, det var väldigt skoj det med, men för att klara de högre nivåerna bör man nog vara 4stycken. Får se om vi lirar ut kampanjen på GOW2 nästa spelkväll eller om vi behöver mer tid än det. Vi gav oss även på det svenskutvecklade Terminator Salvation, men orkade inte mer än ca:30minunters spel. Anledningen var att vi dog några gånger på en bana där man skulle åka bil, inte det att det var för svårt, dålig kontroll och att det inte gick att trycka bort videosekvensen före själva spelandet som var svinlång samt att det var otroligt lång laddningstid var anledningar att bägaren rann över för mig. Sånt trams håller inte 2009 helt enkelt, finns för mycket annat roligt att spela helt enkelt. Hårt, javisst men ingen av oss var jättetaggad på spelet heller.
Worms är alltid worms och det var riktigt länge sedan jag spelade det sist. Spelet funkade bra trådlöst mot varandra, men det känns som utvecklarna kunde ha utnyttjat DSens penna bättre. Men det är ändå roligt att ta död på varandras maskar. Vi hann även med att kötta oss igenom några banor i Left 4 Dead, rätt skönt att ha ett spel där man bara kan slå på och få ut sina aggressioner. Alltid lika roligt att lämna kvar/offra sina datormotståndare som är sega i slutet på att tex. fly till banans slut, paniken är ju rätt total med massor av zombies och sen handlar det ju om överlevnad ju.
/Haddock
Spelade aldrig det första Operation Flashpoint spelet eftersom jag hade så kassa dator då, men jag ser verkligen fram emot del 2. Den här co-op filmen gör kanske inte spelet rättvisa, men jag blir mer och mer sugen på spelet.
/Haddock
Filed under: Retro | Etiketter: Gamespot, IGN, Invincible Tiger: The Legend of Han Tao
Hade ju vissa förhoppningar på det här spelet, tyckte det såg rätt skoj ut samtidigt som det verkar vara en riktig retroflirt. Att det dessutom gick å spela co-op kändes ju heller inte dumt. Men efter att ha läst recensionen på IGN där det medelmåttiga betyget 6,6 så blev jag inte lika sugen på spelet. IGN känns som de alltid ger glädjebetyg å när det inte kommer över 7 så tror jag inte det är så speciellt. Får ibland känslan av att den sidan känns lite väl lättpåverkad av utgivare, många ”stor” spel som får rätt medelmåttiga betyg här i Sverige får på IGN ofta runt 8/10. Vem kommer inte ihåg närJeff Gerstmann blev sparkad från Gamespot? Jag har inte all fakta i den historien, men det känns skumt att han får sparken efter han sagt vad han tyckte om Kane&Lynch. Efter den historien har jag helt slutat besöka Gamespot och har en restriktiv inställning till IGN och deras betyg. De svenska tidningarna Gamereactor och Level respektive deras hemsidor håller ju bra klass och känns roligare att besöka.
/Haddock
Med anledning av det kommande Batman spelet så var jag bara tvungen å göra en liten tillbakablick till min barndom. Varje vecka satt mina kompisar och jag bänkade framför Batman & Robin, en riktig kultserie redan då på 80-talet. Avsnitten var uppbyggda så att Batman & Robin i det första avsnittet alltid blev tillfångatagna i en dödsmaskin och att de i början av det andra avsnittet alltid lyckades undkomma mirakulöst. Fightingscenerna är ju så roliga och nostalgiska att se än idag.
Efter jag läst recensionen i Gamereactors senaste nummer så verkar ju spelet var riktigt bra och det släpps ju redan den 27aug. Får återkomma med intryck när jag provspelat, har blivit ännu mer sugen nu på lite hederligt POW, OUCH och KAPOW!!
/Haddock
Filed under: Retro
Tydligen innehåller nya PSP Metal Gear co-op, som dessutom ser rätt bra ut! Synd att man inte äger en PSP. Finns ju trots allt några spel jag skulle vara intresserad av nu.
/Lethe
2mans armén 