2mans armén


Call of Juarez – Bound in Blood
augusti 15, 2009, 6:44 e m
Filed under: recension

Clintan, ödsliga ökenstäder och krutrök har varit en stor del av den amerikanska filmhistorien i form av westernfilmer. Konstig nog har denna kategori inte lyckats leta sig in i spelbranchen. De få spel som behandlar western är lätt räknade på en hand. Hur står sig det senaste tillskottet Call of Juarez – Bound in blood?

CoJ – Bound in Blood är egentligen del två av ett spel som kom för några år sedan. Detta spel anser jag var grymt underskattat och fick nog inte den publicitet det förtjänade, om inte för något annat så för att de vågade göra ett western-spel i en uppsjö av WW2-shooters. Nog om det och tillbaka till detta spel.

Vid första inblick blev jag faktiskt riktigt besviken, du börjar i någon skyttegrav mitt i amerikanska inbördeskriget och allt känns bara som ett Call of Duty med revolvrar. Jag spelade faktiskt bara två banor, sedan så stängde jag av. Men spelet har fått bra kritik så jag gav spelet en till chans. Det tog några banor innan spelet tog sig ur CoD-soppan och kom igång på riktigt. Helt plötsligt hamnade jag i något ”free-roam” läge där jag kunde välja uppdrag, rida runt på häst och köpa vapen. Det är här spelet verkligen skiner och jag undrar varför inte spelmakarna har tagit vara på detta mer? Dessutom är spelmotorn helt fantastisk på att måla upp dammiga western-vidder, men också nordamerikanska skogar. Får ibland en känsla av Oblivion frihet även om det bara är en illusion (dock BRA illusion ska nämnas). Vad som också driver spelet frammåt är en bra story om tre bröder (du spelar bara två av dem dock). Storyn kanske inte är den mest innovativa, men den engagerar och man vill spela vidare. En annan behålling är att de flesta banor låter dig välja broder att spela med. Ray är revolvermannen som är bra på skjutjärn, medans Thomas har kastknivar och ett lasso som han kan klättra med, även revolver han också men inte lika bra skytt. Banorna spela också väldigt olika beroende på vem du väljer. Det är här jag också undrar varför inte co-op finns med? Spelet är som gjort för det i och med att oberoende vem du väljer så är nästan alltid den andra brodern med som Ai-spelare. Verkligen synd.

Slutligen så tyckte jag spelet var bra, men tyvärr så var inledningsmomentet rätt tråkigt och om jag inte hade hört så mycket bra om spelet hade jag inte spelat vidare. Sedan lider spelet lite också av spawn-and-kill-problemet som CoD har och det känns lite väl scriptat ibland. Men storyn är bra och engagerande plus att spelet har verkligen trevlig grafik som gör att man sugs in i westernmiljöerna. Önskar kanske att spelmakarna vågat vara lite mer annorlunda och satsat lite. Istället har de gått på säkerhet i model CoD. Men de moment där de vågat sticka ut är spelet verkligen bra. Hoppas de vågar satsa lite mer nästa gång. Ger spelet 7/10

calljuarez_177089calljuarez_177091

/Lethe



Lego Indiana Jones
augusti 10, 2009, 10:57 f m
Filed under: Haddocks achivments, recension | Etiketter:

Indiana Jones var helt klart en av de mest lysande barndomsfilmerna för mig. De hade en magisk och härlig matiné känsla över sig och de minnen jag har till dessa är verkligen fyllda av nostalgi. Före jag såg den senasteLEGO_Indiana_Jones Indiana Jones filmen förra sommaren var det dock säkert minst 15 år sedan jag såg den ursprungliga trilogin. Därför känns Lego Indiana Jones som en rolig återblick till de gamla filmerna. Lego Indiana Jones baseras som sagt på de tre första filmerna och spelet utspelas ur centrala delar från dessa. Miljöerna i spelet är väldigt varierade, precis som i filmerna. Som i Lego Star Wars är en av de stora behållningen med spelet att se karaktärer och scener utspelas i Lego. Det är sällan det blir riktigt roligt, men när allt är gestaltat i Lego så blir det några skratt här och där.

Återspelningsvärdet är som vanligt mycket stort även i detta Legospel, det räcker inte att besöka nivåerna en gång om du ska hitta allt, utan det krävs åtskilliga återbesök. Det kan tex. krävas att du besöker nivån igen med en ny karaktär som har speciella egenskaper för att du ska hitta en undangömd skatt. Det finns dessutom massor av karaktärer att spela fram.  Behållningen i spelet är att det går att spela tillsammans med en kompis och tillsammans ta sig an plattformsbanorna med pusselinslag. Sett ur co-op perspektiv så går spelet väldigt mycket ut på samarbete vilket är roligt och tillsammans med min flickvän så har vi samlat ihop alla 1000achivements poäng som finns i spelet, till mitt försvar ska jag säga att jag inte köpt spelet utan lånat det på biblioteket =)

Tyvärr känns det som vi sett detta förut, TT Games har bytt ut Star Wars temat och klistrat på ett Indy tema. Det hade varit roligt om det kommit några nya fräscha inslag helt enkelt. Det är väl ingen hemlighet att spelet framför allt kanske tilltalar en yngre publik och jag kan se varför dessa Legospel är otroligt populärt bland de yngre. Det ska även tilläggas att spelet är väldigt lätt och alla slagsmål väldigt repetitiva. Sett ur föräldrar perspektivet så är spelet inte speciellt våldsamt heller och känns rätt bra anpassat för de yngre spelarna. Spelet levererar helt klart en kvalité jämförbart med Lego Star Wars, i mina ögonen är det ett småmysigt spel helt enkelt. Under tiden jag spelar kommer jag på mig själv att tycka att det är roligt, men förvänta dig inte något nytt och revolutionerande.

/Haddock



Rock band 2
juli 30, 2009, 1:34 f m
Filed under: co-op, recension | Etiketter: ,

Rock band 2 släpptes för ett bra tag sedan. Men det var första gången i helgen jag har fått spela det med fullt band, dvs sångerska, batterist, bassist och guitarist. Så jag måste lägga in en liten snabb recension då jag blev helt faschinerad över hur kul något kan vara. Ska sägas att det var faktiskt en av de roligaste stunder jag haft med något spel. Rock band och Guitar hero är roligt att lira bara två spelare också, men med fullt band var så sjukt roligt. Det blev givetvis mer press då man inte ville vara den som sabbade allt, men rock band har ju ”återuppliva” fuktionen som gör att man kan återuppliva spelare som misslyckats med att slänga in en starpower (eller vad nu motsvarigheten heter i RB). Går även att slå på ”no fail” mod som gör att man inte kan misslyckas, men lite utmaning vill man ju ha. Med facit i hand så är det verkligen värt pengarna för alla instrument om man har folk att lira med. Guitarist och bassist som jag är (i spelet alltså), så kanske jag ska våga pröva mig på sång nästa gång?



3 on 3 NHL Arcade
juni 3, 2009, 12:31 e m
Filed under: recension | Etiketter:

2mans armén har testat det nedladdningsbara 3 on 3 NHL Arcade och utvärderar om lättsam arkadhockey har något att erbjuda?

3 on 3 NHL Arcade har inte så mycket gemensamt med EAs NHL spel eller NHL2kspelen, nej detta spel är arkad hockey när det är som roligast. Upplägget är väldigt avskalat, du behöver inte ställa in taktik, tänka på byte av femma, eller jobbiga knapp kombinationer, utan här erbjuds hockey 3 mot 3 helt enkelt. Inför varje match får du välja vilka tre NHL spelare du ska ställa upp med, här är det inte NHL lag som du väljer utan du sätter ihop 3spelare av olika storlek och form. Tanken till det klassiska Ice Hockey till NES dyker upp direkt när jag får välja på spelarkaraktärer som liten/snabb, allround och stor/långsam. Det roliga med detta är att det blir en taktisk effekt beroende vilka spelare du ställer upp med.

Eftersom det är arkadhockey vi pratar om så finns det alla möjliga typer av specialeffekter att prata om, små/stora målvakter, frysta spelare, stenhårda skott, bananskal etc. detta läge går dock att plocka bort för de som vill.

Något som dock är tråkigt att det inte erbjuds så mycket för den ensamma spelaren, det finns inga turneringar, ligor, straffläggningar etc, utan det enda du kan välja är raka matcher till ett visst antal mål. 3 on 3 NHL Arcade ska spelas tillsammans med andra, men hur som helst känns det som det skulle ha varit några fler spellägen.

Varken ful grafik, frånvaro av publik och spellägen frångår att du kommer att ha väldigt roligt tillsammans med dina kompisar med det här spelet. Att tackla ned motståndarens målvakt för att sen trycka in avgörande pucken är en oförklarligt rolig känsla. 3 on 3 NHL Arcade finns det även möjlighet att använda NHL09 skill stick kontroller, annars är det fyra olika knappar som gäller, enkelt och intuitivt med andra ord.

3 on 3 NHL Arcade är ett perfekt exempel på ett bra nedladdningsspel, det är inte speciellt dyrt och du kommer att få många sköna och roliga matcher med spelet. Det jag upptäckte på spelkvällen igår är hur enkelt och snabbt nya spelare lär sig grunderna i spelet och hur roligt det är tillsammans med andra. Så för alla som letar efter något till spelkvällar med sina kompisar eller online är detta ett givet köp.



Left 4 Dead
maj 6, 2009, 4:01 e m
Filed under: nyheter, recension, Retro | Etiketter:

Valve levererar den bästa co-op möjligheten på länge förpackat som en gammal skräckfilm med massor av zombies i. 2mans armén har provspelet Left 4 Dead.

Left 4 Dead är det verkligen fullt ös som gäller, de få lugna stunderna som infinner sig på banorna är det bara att hämta andan och försöka plåstra om dig själv eller din kompis. För väl ute på fältet gäller det verkligen att samarbeta, kommer du bort från gruppen blir det direkt problem.

Storyn i spelet är hämtad från vilken lågbudget skräckfilm som helst, en del av mänskligheten har smittats av virus och de få som är immuna gör sitt bästa för att slippa bli smittade. I stället för att följa standarmall A1 vilket är du skulle få spela ett gäng ungdomar eller college studenter så får du i Left 4 Dead antingen spela Francis den tatuerade bikern, Louis kontorsarbetaren, Bill fd krigsveteran eller Zoey som tack och lov är student. Du kan inte själv välja vem du ska spela utan det slumpas fram inför varje omgång. Spelar du ensam eller med en kompis så fylls de andra personerna ut av bootar. För att göra varje spelomgång mer intressant och varierande har Valve lagt till något de kallar The Director och kan närmast beskrivas som en spelledare. Dennes uppgift är anpassa spelet efter vem som spelar, är din fantastiska fyra duktiga kommer fler horder av zombies, är ni kassa blir det lite lättare och fler förbandslådor kommer till hands. Varje spelomgång är alltså den andra olik, The Director ändrar vart vapen, ammunition, förbandslådor, zombies dyker upp, en strålande idé som ger återspelsvärde och som fungerar väldigt bra.

Spelet stora brist är att det endast finns fyra olika kapitel vilket i sin tur är uppdelade i underbanor. Det ska släppas fler banor för nedladdning, men det känns som Valve kunnat haft dessa inkluderade från början. Banorna är i alla fall varierade, tunnelbanor, sjukhus, skogsmiljöer etc. är inkluderade. Inför varje bana släpps din grupp ut och jakten på spelets enda lugna ställe: Safehousen. Det finns några enkla hänvisningar ibland i form av pilar vart gruppen ska ta vägen, men ofta är det ganska rakt på som gäller. Grafiken i spelet är inte speciellt imponerande och kommer inte att vinna några priser men detaljrikedomen och skärmuppdateringen är hög, vilket känns som en bra prioritering.

Förutom ändlösa horder av tokaggressiva och snabba zombies (glöm allt du lärt dig om zombies från Resident Evil eller andra skräckfilmer) så finns det några intressanta fiender att möta i Left 4 Dead. Boombern är en riktigt irriterande fiende som kräks på dig och gör dig mer eller mindre blind för en stund. Inte nog med det, slimet som du fått kleggar på dig attraherar zombies, så paniken blir total när du dessutom får dessa på dig. Hunters hoppar långa avstånd och har en förmåga att landa på dig och trycka ned dig till marken. Ropa på en vän för understöd! En annan best är Tank, en stor otrevlig muskelsnubbe som fått lite för mycket anabola eller något liknande. Det finns alltså en rad andra otrevliga individer men otrevligast av alla är ändå häxorna. De sitter ihopkurade och vill inte bli störda, dessa blir riktigt nasty när du irriterar dom.

Förutom kampanjen finns det även versus, i det läget turas två lag om att vara zombies respektive människor. Målet för människorna är att ta sig till safehouse och zombierna uppgift blir då naturligtvis att hindra dem att nå dit. Den intressanta tvisten på detta läge är att när du spelar zombie ser du människorna genom väggar och du har oändligt med försök att ta död på människorna så länge omgången pågår. Efter ett visst antal rundor där båda lagen provat på båda sidorna utses en vinnare.

När det kommer till achievements så måste jag säga att Valve kommer inte att göra er besvikna, det finns en rad riktigt roliga achievements att få i Left 4 Dead. Jag tycker det är roligt att försöka ta achievements i spel och i Left 4 Dead kan du bland annat få:

Pyrotechnician: Blow up 20 Infected in a single explosion

Zombie Genocidest: Kill 53,595 Infected

101 Cremations: Set 101 Infected on fire

Brain Salad    Make: 100 headshot kills

Burn the Witch: Light a Witch with a Molotov

Sammanfattningsvis kan Left 4 Dead beskrivas som ett väldigt lyckat co-op spel där fart, samarbete och vilda zombies är i centrum. Jag ser ingen anledning till att sätta dig att spela igenom spelet själv, då är det bättre att du lägger pengarna på något annat spel. Det går dels att lira 4stycken splitscreen på samma skärm eller så kan du köra online. Jag har haft väldigt roligt med Left 4 Dead när jag spelat det och en skön wow känsla och adrenalinkick har ofta avslutat varje spelpass. Spelet passar nog inte alla typer av spelare, det är också ett väldigt intensivt spel så stresståliga spelare kanske bör se trailern här nedan innan de vågar börja spela. Jag kan dock rekommendera Left 4 Dead till dig som vill ha en helgjuten upplevelse tillsammans med dina kompisar.